En jävla massa taggbuskar …

Jag skriver några rader igen … Jag ringde precis och pratade med avdelningen och han har fått en morfinspruta då han vaknade till och var lite orolig och inte gick att få kontakt med, så nu kan han sova lugnt inatt på den. Tankarna är mer än nånsin hela tiden på min lillebror 😦 … Men, jag tillåter mig inte att släppa fram några tårar, inte än … Om jag börjar kommer jag inte att kunna sluta … Har jag lyckats stänga ute alla känslor hittills måste jag fixa den här sista biten oxå, måste vara stark för hans skull. Gråta och bryta ihop, det får jag göra sen, det finns all tid till det då.

 

Det är då märkligt att en del har en jävla massa taggbuskar på sin livsväg och någon har strött ut en satans massa på min stig … Kan det komma någon snäll trädgårdsmästare eller så och rensa upp resten så blir jag väldigt tacksam :). Nu tycker jag faktiskt att jag förtjänat och är väl värd en vacker blomsterströdd resa resten av min väg att gå här i livet så jag hoppas den är här bakom hörnet nu … Positivt tänkande är bra, har jag hört …

Hörs!