Det som väntar på något gott väntar aldrig för länge, brukar man säga. Men att vänta i 1,5 år på att kören ska sätta igång igen, ja, det var väldigt länge det. Men vad ska man göra när man lever i en pandemi och hela världen stänger ner. Det är bara att vänta, och vänta, och vänta … på att samhället ska öppna upp igen. Och nu, äntligen, som sagt, får vi återgå igen till det som var tidigare. Men pandemin är ju inte över än så vi får ju fortfarande tänka till och vara försiktiga. Men igår så fick vi äntligen träffas och sjunga igen och det var sååå roligt 🥰🎵❤️🎶❤️. Men visst har det inneburit förändringar. Innan pandemin var vi över 1000 deltagare i Stockholmskören, nu var vi ca 430 stycken.
Och i söndag fick jag och Maria äntligen gå på bio igen efter snart två år. Vi var och såg nya Bondfilmen, fast ny och ny, den skulle haft premiär för 1,5 år sen och vi skulle sett den då. Men som sagt, pandemin har skjutit upp sååå mycket. Men nu så fick vi äntligen se den och den var sååå bra 🤩 🎥👏. Så gillar man James Bond så ska man absolut knalla iväg och kolla in den 😀 .
I fredags var jag iväg och gjorde ett par tatueringar igen hos Sandra på Platinum Ink Tattoo Company i Haninge. Det blev en tatuering för att hedra alla mina katter, ingen nämnd ingen glömd, utan alla mina små pälsklingar ryms i denna 🐱🥰❤️. Den andra är stjärnhimlen och Vintergatan ⭐️💫✨🌟 vilket påminner mig om lyckliga tider från min barndom på vårt lantställe i Slätmon, Östergötland 🥰❤️.
Och idag efter jobbet så har jag fixat lite ute i trädgården. Det är ju en hel del att göra när hösten kommer. Höstar brukar kunna vara så fina, med vacker väder och skön, klar luft. Men den här hösten har inte vart mycket att hänga i gran 😕. Den har mest vart grå och rätt blöt. Får hoppas på att det blir lite finare framöver åtminstone.
Nej, nu ska jag lägga fötterna på soffbordet och chilla lite framför tv:n resten av kvällen.
Vi hörs!
Eva-Lena bloggar 
Kommentera